Race Report TGC Marathon & El Gigante 2023
Vertical K El Gigante
Jag kunde inte stå emot frestelsen att springa vertikalen även detta år innan TGC Marathon. Förra året gick första upplagan av ”El Gigante” och jag hade så härliga minnen från 2022. De mäktiga vyerna, mysiga byn och goa genomköraren upp 1000 höjdmeter 😅. Loppet går på norra Gran Canaria i den fina lilla byn Agaete. Därför såg jag det också som en kul utflykt då vi bodde på den södra delen av ön i Maspalomas.
Målet var att försöka slå min tid på 56 minuter från förra året, men utan att riskera att slita ut mig allt för mycket inför maran. Det är inte en optimal uppladdning att springa en vertikal två dagar innan en mara, men med en vilodag mellan loppen så går det ändå att kombinera. Förra året tyckte jag benen hann ladda om bra så jag var beredd att ta risken igen 😏
Även detta år var det individuella starter som var baserade på löparnas ranking. Jag var rankad som 3:e dam och skulle därför få de två snabbaste damerna jagandes bakom mig. 20s och 40s efter min start. Rätt skönt upplägg då man får fokusera på sin egen fart och se hur långt det räcker.
30 minuter innan start tog jag en intend shot för att kicka igång systemet. Sedan körde jag en ordentlig uppjogg på 15 minuter med några fartökningar för att vara redo på 1 timme hård genomkörare. Min start gick 15:50. Jag drog iväg i rätt hög fart de första 200 metrarna som var platta/utför. Man fick ju passa på att gasa då det bara skulle gå uppför efter det. 1000 höjdmeter fördelade på 5,5 km väntade. Bara att gneta på ⛰️🐐. Uppför är min styrka så det är inte så konstigt att jag inte kan stå emot att springa vertikalen med.
Det tog inte många minuter innan de två starka damerna sprang om mig. Jag kände att det inte var läge att hänga på då jag redan låg på gränsen till min tröskelpuls. Jag såg istället till att köra på i mitt eget tempo och ha lite koll på pulsen. Första 3 km är riktigt kuperade med 200-250höjdmeter/km så jag fick varva power hike med att trippa upp. Det kändes tufft men jag höll mig i en kontrollerad ansträngning. Halvvägs upp tog jag en gel för att få en liten kick till slutet.
Photo Cred: David Delfour
Sista 2 km är lite mer löpbara så det kändes bra att jag hade sparat krut. Det började regna på den här delen vilket gjorde de löpbara stigarna lite mer sliriga. Trots bra energi kvar vågade jag inte ta ut mig totalt då jag ville spara det sista av min tävlingsdjävul till maran. Jag ville också ha kvar lite energi till att ta mig ner hela vertikalen efter loppet eftersom det inte är någon transfer... Så här i efterhand är jag lite besviken att jag fegade de sista 2 km särskilt eftersom det bara skiljde 10 sek upp till 3:e dam visade det sig 🙄. Det blev alltså en 4:e plats för mig i år. Drygt 1 minut långsammare än 2022 men en placering bättre. I det stora hela var jag ok nöjd ändå. Jag fick min utflykt, magiska vyer och en go genomkörare. Utan att ha slitit ut mig allt för mycket eller åkt på någon skada.
Bild: Från en blöt prisutdelning i Agaete
Photo Cred: TransGranCanaria
Löpningen ner från målet tog lika lång tid som att springa upp. Vilket säger något om hur försiktigt jag tog det 😅. Hala stenar och brant utför är en jobbig kombination, särskilt när man precis har tagit ut sig. Men det gick bra och jag tog mig ner i regnet med en hel kropp. Jag hann till och med njuta av utsikten sista delen när regnmolnen försvann.
TGC Marathon
Efter vertikalen hade jag en heldag återhämtning på schemat. Fokus på att ladda om kroppen och preppa inför maran. Det blev bland annat en promenad för att hämta nummerlappen, annars lite chill vid havet och fokus på äta bra.
Outfit:
· Tights: 2XU Aero Mid-rise Compression 6
· Skor: Saucony Peregrine 12
Nutrition:
· 3*Maurten 320 sportdryck
· 5* Maurten gels (3 med koffein)
· 1 intend shot 30 minuter innan start
Årets upplaga skulle bjuda en ny bana första 10 km. Banan var 4 km längre och hade drygt 400 höjdmeter mer än 2022 (som du kan läsa om här). Totalt 46 km med 1700 höjdmeter upp och 3000 höjdmeter utför. En förändring som jag hoppades skulle gynna mig med ännu en klättring. Maran på Gran Canaria är lite unik med så pass mycket utförslöpning. Man startar uppe i bergen och springer ner till havet. Så lite oklart varför jag gillar loppet… kanske för att det utmanar mig lite extra med sina tekniska utförsdelar 😅. Banan är i alla fall riktigt fin med sina mäktiga vyer och det är väldigt bra arrangerat.
Banprofil TGC Marathon
Starten skulle gå kl.9:30 från bergsbyn Tejeda. Bussen till starten tog dock längre tid än vad arrangörerna hade räknat med så det kändes väldigt stressigt när vi kom fram några minuter innan start 😅. Jag fick sätta mig bakom första bästa buske och kissa för att sedan springa bort till start. Tack och lov sköt de på starten 20 minuter eftersom flera bussar med löpare inte var på plats. Då hann vi till och med värma upp lite. Skönt! Mindre skönt var regnet i starten som var rätt kallt men när vi väl var igång och sprang kändes vädret perfekt. Det enda negativa var att det blev lite lerigt och hala stenar i början men det påverkade inte farten så mycket då vi mest skulle springa uppför. En kort vända utförslöpning sedan väntade ca 900 hm första 8 km.
Första klättringen kändes riktigt bra. Jag gnetade på och hade fått en bra position. Pulsen var precis under tröskel hela klättringen men så länge jag höll mig i den zonen visste jag att jag skulle orka springa på bra senare med. Uppe på Roque Nublo var det dimmigt även detta år så tyvärr fick jag inte njuta av de mäktiga vyerna nu heller…Vi slapp däremot stormbyar den här gången.
Första långa utförslöpet på ca 800 höjdmeter ner flöt på helt ok. Jag fegade lite i början när stenarna var hala. När vi kom en bit ner vände vädret och det blev varmare och torrare så då vågade jag gasa på lite mer. Jag fick i mig nutritionen helt enligt plan än så länge. Jag hade med mig 2 flaskor Maurten sportdryck och åt 1 gel/timme. Efter två mil skulle Fanny ge mig en till flaska sportdryck. Jag såg fram emot att springa till det vätskestoppet för att få lite extra pepp!
Strax innan vätskestoppet nere i Tunte stod Åsa och hejade. Det gav massa fin energi! Sen fick jag också grym pepp och langning av Fanny. Jag sprang därifrån riktigt motiverad och taggad på att fortsätta hålla bra fart. Nu väntade den näst sista klättringen på ca 400 hm i betydligt varmare väder. I den klättringen började många gå trots att det var rätt löpbart. Det var lite lockande att dra ner farten och gå men jag visste att det fanns en växel till i mig så jag trippade på och om ett gäng herrar. Jag hade ingen aning om min position bland damerna men kände inget behov av att veta det. Jag skulle göra mitt lopp i min fart och se hur långt det räckte sen i mål. Inför loppet var jag rankad som 20:e dam så jag hoppades komma topp 15 om jag hade en riktigt bra dag men skulle också vara nöjd som topp 20.
Andra långa utförslöpet på ca 800 höjdmeter ner började kännas ordentligt i benen. Jag tryckte på bra men ändå kontrollerat för att inte bomba sönder låren helt. Efter 32 km kom jag ner till sista vätskestoppet i Ayagaures. Där jag tog en efterlängtad kopp Pepsi och fyllde på med vatten. Nu väntade en sista klättring på ca 200 hm. I vätskestoppet såg jag minst två damer som jag hann springa iväg innan. Det gav mig bra motivation till att hålla bra fart uppför sista klättringen. Den backen känns väldigt lik Zoombie Hill från Norseman så jag låtsades att det var den backen. En backe jag ville ha revansch på och springa upp hela vägen. Det lyckades jag med. Så skönt!
Nu väntade någon kilometer småteknisk utförslöp. Det flöt på ok men benen började kännas tunga. Jag var även rätt trött i huvudet av att ha fokuserat på alla steniga stigar i 4 timmar nu. Efter utförsdelen kan banprofilen se lätt ut på kartan men skenet bedrar. En mil platt/lätt utför men på en stenig uttorkad flodbädd. Riktigt stökigt att springa på stora lösa stenar så sent in i loppet. Det var drygt 20 grader och stekande sol till och från. Men jag överlevde den här delen 2022 så jag kan göra det igen tänkte jag. Fokus hela vägen! Helt plötsligt tar det dock tvärstopp och jag snubblar på en lös sten och slår i bägge knäna på stenbädden rätt hårt. Smärtan i knäna hann jag knapp känna av eftersom fallet utlöste en kramp från helvetet i vaden 😝. Jag låg i fosterställning i säkert 2-3 minuter innan krampen släppte och jag kunde springa vidare. Knäna och vaden kändes ok men modet och motivationen att pusha de sista 8 kilometrarna försvann helt. Jag var rädd för att få tillbaka krampen så jag drog ner farten. Flera herrar sprang om men ingen dam i sikte först det var 3 km kvar. Då sprang en dam om i riktigt bra fart vilket väckte tävlingsdjävulen i mig. Jag ökade farten men orkade inte riktigt hänga på henne men fick avsluta loppet med en bra känsla i alla fall utan kramp.
Photo Cred: Åsa Ehrnholm
I mål på 5 timmar & 12 minuter som 16:e dam. Jag hade hoppats på en bättre tid men placeringen var jag rätt nöjd med. Jag har en bra bit kvar upp till topp 5 men känner mig bara inspirerad över alla grymma elitlöpare som var på plats. Inspirerad och motiverad över att göra jobbet för att vara där uppe om något år.
Over & out!
/Natta