Race Report Uka Pain 2023

Efter att ha hört väldigt gott om loppet Uka Pain från flera löparvänner så var jag väldigt pepp på att springa loppet i år! Det fanns ett gäng distanser att välja på från 12 km upp till 100 miles. Det kändes som 50 kilometer skulle passa mig bäst. Som ett första längre lopp för säsongen och en fin start på tävlandet i sommar. 50 km-banan är cirka 51 km lång och har ca 1400 höjdmeter. Eftersom jag har flera vänner som sprungit den innan kunde jag få en bra beskrivning av vad som väntade ute på stigarna. 

Outfit:

·       Tights: 2XU Aero Mid-rise Compression 6

·       T-shirt: Aero tee 2XU

·       Skor: Saucony Peregrine 13

Energiplan:

·       3*Maurten 320 sportdryck

·       Fylla på 2-3 st soft bottles Umara sportdrck på energistationerna

·       3* Maurten gels (2 med koffein)

·       1 intend shot 45 minuter innan start

Mål:

·       Springa på ca 5 timmar (baserat på tidigare resultat)

·       Göra mitt lopp och ha koll på att jag är i rätt pulszon

·       Förhoppningsvis skulle det kunna resultera i en topp 3-placering

Starten gick kl.9 på lördagen. En perfekt tid för att hinna äta frukost och sova ut hyfsat. Jag var uppe redan strax innan kl.6 för att hinna heja på alla vänner som skulle springa 100 km. Det gav extra energi att se dem ge sig iväg. Det var en kylig morgon men temperaturen skulle öka för varje timme upp till 20 grader så klädvalet blev lätt: shorts och T-shirt. 

Jag hade gett mig själv 2-3 km att köra på lite hårdare för att få en bra position ut på stigarna och komma in i rytmen. Det höll jag rätt bra eftersom jag släppte topp-3-damerna efter ca 3 km. De hade ett bra tempo som jag gärna hade hängt på men pulsen stack iväg lite för mycket för att det skulle hålla i 5 timmar. Det var rätt skönt att hamna själv då jag gillar att ha bra space så man ser vad som händer på stigen. Samtidigt kan det hjälpa mycket att se hur någon framför sig tar sig an olika hinder samt bra draghjälp. Därför fortsatte jag att hålla rätt hög fart för att se några ryggar 50-100m längre fram. 

Bild från en shake out run med Rasmus på första kilometrarna av banan.

Första 7 km var ganska platta och lättlöpta sen började den första längre klättringen. En lång och seg backe på ca 6 km som var rätt lättlöpt till en början på vägar men det brantade på bra på slutet när man kom in på stigarna. Första energistationen kom vid första toppen efter 14 km. Där kände jag mig stark och pigg och hade bra flow. Ett av mina mål med traillöpningen i år är att bli modigare utför och nu visste jag att den tuffaste utförslöpningen väntade. Jag var peppad på uppgiften! Jag sprang på fort för att vara mig och hittade in i ett bra flow även utför. Det gav en fin boost för fortsättningen av loppet. 

Jag hade spanat in banprofilen hyfsat noga trodde jag. För jag hade för mig att det bara var tre stora klättringar…Men efter den långa utförslöpningen kom en rätt tuff klättring som jag inte var beredd på: Grisbacken! Solen hade börjat gassa på bra då och det var förmodligen runt 20 grader. Jag började känna mig lite trött men såg till att hålla bra fart och kämpade på i den pulszon jag hade tänkt ligga i under loppet. Energiplanen höll jag bra än så länge med och fick i mig mycket sportdryck. 

Efter Grisbacken var det plattare stig som väntade i några kilometer innan nästa energistation som skulle komma efter 28 km. Den platta stigen var ganska teknisk och klättringen upp till Skärklitt var riktigt brant. En tuffare del än väntat av banan som gjorde att jag kanske slet lite väl hårt halvvägs in. På vägen ner fick jag håll, något som skulle hänga kvar resten av loppet… Jag hade inget behov av ett toabesök utan det var någon sorts magkramp som berodde på något annat. Kanske värmen, kanske att jag hade kört lite för hårt kombinerat med höga pollenhalter (är allergisk mot björk och brukar ha svårt att få till bra lopp i maj). Jag är fortfarande osäker på vad det kan ha varit. Men det var en hanterbar kramp i magen så jag drog ner farten något snäpp och sprang på. Ett steg i taget, en kilometer i taget tänkte jag mycket som ett mantra i huvudet.

Strax innan sista klättringen mötte jag Viktor som sprang i motsatt riktning på banan och ledde 100 km-loppet. Det gav fin energi att se ett välbekant ansikte och vi peppa varandra. Han peppade mig extra bra genom att säga att närmsta tjej inte var långt framför mig. Men jag kämpade fortfarande med krampen i magen så jag vågade inte öka farten. 

Photo Cred: Ukapain

Sista klättringen var uppför en skidbacke. Jag var riktigt trött, det var varmt och jag hade rätt negativa tankar som jag försökte skaka av mig. Jag visste att jag hade tre damer framför mig fortfarande och jag hade verkligen hoppats kunna fighta mer om pallplatserna. Det enda som kunde få upp mig på pallen nu var att någon av de andra hade kroknat rejält. Uppe på toppen av skidbacken fick jag en välbehövlig energiboost genom att möta Rasmus som sprang 100 km. Han låg 3:a och såg pigg ut! Vid peppade varandra och sprang sedan vidare åt varsitt håll. Innan jag sprang ner så hällde jag välbehövligt vatten på huvudet på ett bonus-vätskestopp på toppen. 

Sista 13 km av banan skulle vara mest utför, platt och lättlöpt. En del som borde passat mig bra om jag hade varit lite piggare. Men jag kämpade på i lite lugnare långsammare fart nu och hoppades kanske se 3:e damen för att få fram tävlingsdjävulen i mig. Jag hade dock ingen aning om hur långt framför hon var så jag vågade inte öka farten allt för mycket. Nu var målet bara att ta sig i mål löpandes. 

Efter 5 timmar och 34 minuter fick jag äntligen springa i mål. Det första jag ser är prisutdelningen för damerna så jag tänkte att de måste har varit långt framför mig. Men det visade sig att jag bara var 3 minuter efter 3:e dam. Typiskt, 3 min hade jag säkert kunnat ta igen där och där…tänkte jag direkt. Men jag hade inte en toppendag så jag försökte vara nöjd med att jag hade kämpat på bra ändå. Men ännu en 4:e plats sved lite 😝 (jag kom 4:a både på Kullamannen 50 km i höstas och Vertikalen under TransGran Canaria i februari). 

Varför jag inte hade en toppendag/känsla är jag fortfarande osäker på. Jag höll energiplanen hyfsat bra och fick i mig 4-5 st soft bottles med sportdryck och 1 gel (målet var 5-6 flaskor och 3 gels). Totalt var det ca 60g kolhydrater per timme och helt klart godkänt, även om jag hade hoppats på att magen hade klarat upp mot 80 g per timme. Men kanske nästa lopp om jag slipper kämpa med håll. 

Känslan av att vara besviken vände jag snabbt till att bli taggad och revanschsugen på nya utmaningar. Därför har jag precis anmält mig till SM i Trail som är en del av Ecotrail Stockholm den 17:e juni. Där väntar 33 km stiglöpning i med riktigt tuff konkurrens. I det startfältet skulle jag vara mer än nöjd men en 4:e plats 😉 Vi kanske ses där!

Over & out!

/Natta