Race Report Kullamannen 2022: Sibirien Ultra 50K
Jag hade funderat på att springa Kullamannen länge men vågade inte anmäla mig först efter bergsloppet Festival des Templiers, som jag hade planerat att springa sedan ett halvår tillbaka. En distans på 48 km och 2400 hm två veckor innan Kullamannen är inte en optimal uppladdning men med bra återhämtning skulle det ändå kunna vara möjligt att behålla formtoppningen jag hade byggt upp. Några vilodagar efter Templiers kände jag att jag vågade chansa. Kroppen kändes bra och återhämtningen gick fort så jag slängde in en anmälan till Kullamannens Sibirien 50K.
Det var ett gäng löparvänner från Åre som skulle åka ner och springa så det kändes extra kul att få dela resan med dem. Vi åkte bil ner redan på onsdagen för att ha lite tid innan loppet nere i Skåne. Drygt 13 timmars bilresa från Åre ner till Mölle var rekord i distans och ett bra tålamodstest för en rastlös person som inte gillar att sitta still allt för länge 😅. Resan flöt dock på väldigt bra när vi turades om att köra och stannande för en kort jogg halvvägs.
Bild från löpturen i Filipstad med Rasmus & Viktor
Mitt lopp startade på lördag kl.9. En punkt till punkt-bana från Ängelholm till Mölle med ett varv uppe på Kullaberg som avslutning. 54 km och 1000 hm väntade. Distansrekord för mig som hade sprungit som längst 48 km (Les Templiers och Molde7TopperUltra tidigare i år). Jag hade förhoppningar om att kanske kaaanske lyckas komma topp 3 om jag fick till ett perfekt lopp. Det hade varit så kul då de tre snabbaste damerna får en startplats till OCC som går under UTMB-veckan 2023. Jag visste att det skulle bli tufft med ovanligt hård konkurrens eftersom Kullamannen för första gången var ett lopp i UTMB-serien. Det var många fler internationella löpare än vanligt som var sugna på att springa till sig en startplats till UTMB.
Skor: Saucony Endorphin Edge
Tights 2XU: AERO MID-RISE COMPRESSION 6
Energi: Maurten sportdryck*2, 7 gels, 1 intend shot, 2 bars och 1 liten snickers
Jag lyckades ställa mig långt fram i startfältet och fick en bra start. Första milen skulle jag kolla lite extra på pulsen för att inte lockas att springa med andra löpare i ett för högt tempo. 5 mil är långt för mig så det vore dumt att bränna sig bara för man får feeling när man är pigg tidigt in i loppet. Jag kom in i en bra ansträngning efter några kilometer och hade några herrlöpare omkring mig som höll liknande fart. Det var minst 3 damer som drog iväg lite snabbare, men jag stressade inte upp mig över det utan litade på att min fart skulle hålla hela vägen. Förhoppningsvis öppnande någon av de damerna för hårt tänkte jag 😏.
Första 3 milen var platta och mestadels på stig längst med havet. Vi hade riktigt tur med vädret då det var sol, cirka 12 grader och lite vind. Nästintill optimala förhållanden. Att få bra sikt kändes extra kul då jag aldrig varit där tidigare. Jag fick verkligen njuta av fina vyer och rätt torra stigar. Vi sprang igenom många kohagar så det var många grindar man fick stanna till vid för att öppna. Efter att ha öppnat närmare 8 grindar tröttnade jag och la mig taktiskt i rygg på några andra löpare som fick bjuda tillbaks på rollen som grindöppnare.
Det var många löpare från start på stigen eftersom både 100 miles och 100K-loppen gick på samma sträcka. 100 miles hade sprungit sedan fredag kl.18 och 100K startade kl.23. Det var trötta löpare man fick springa om, vilket var väldigt rimligt eftersom de hade dygnat. Så sjukt imponerad av att de sprang genom 14 timmar mörker. Men jag var inte avundsjuk på dem när jag så hur slut de var och att de behövde gå så mycket även på platten. Jag tyckte majoriteten var väldigt sportsliga och aktade på sig när vi pigga 50km-löpare kom springandes på stigarna i högre fart.
Efter cirka en mil sprang en brittiska om mig efter att ha legat i rygg en liten stund. Hon höll lite för högt tempo för att jag skulle våga hänga på så jag släppte henne efter en stund. Det var ett klokt beslut nu i efterhand eftersom hon vann loppet 😅. Det visade sig att hon hade startat 3 minuter efter oss i startgrupp 2. Jag tyckte det var konstigt att en så snabb löpare inte hade sprungit om mig först då.
Efter två mil kom första vätskestoppet där jag fyllde på en flaska med sportdryck. Planen var att få i mig 5 till 6 st 500ml-softbottles med sportdryck och 1 gel/h. Något jag höll mig till bra så långt in i loppet. Några kilometer senare kom jag ikapp Rasmus som sprang 100 miles. Det gav extra energi att få peppa varandra. Han hade det tufft men sa att han skulle ta sig i mål vilket gjorde mig riktigt glad. Sjukt imponerande att bara ta sig i mål på 100 miles även om jag vet att han ville göra det mycket snabbare.
Bild från när jag, Kalle & Rasmus rekade några km av banan. Ca 3 mil in på Sibirien 50K.
Efter 3 mil var man vid början av Kullaberg och den första riktiga backen kom. Längtan efter varierad kupering och backar försvann snabbt när jag kände hur jobbigt det blev att springa uppför. Rätt rimligt att vara lite sliten efter att ha pushat på i hög zon 3 i över 3 mil 😝. Jag visste dock att backarna var min styrka och andra förmodligen skulle ha det ännu jobbigare på den kuperade delen av banan. Innan stigarna blev som tuffast skulle man in till en energidepå i Mölle efter 34 km. Där stod Sami och Hector och hejade vilket gav en bra boost ut på Kullabergs 2-mila-loop.
Nu väntade den riktigt kuperade delen som jag hade sätt fram emot. Jag var lite trött i benen men hade helt klart krut kvar för att orka hålla bra fart. Det var ännu mer folk på banan eftersom det också fanns ett lopp som var 2 mil med samma loop. Fler löpare var nästan bara positivt då jag hade några pigga ryggar att följa samt fick känna mig stark när jag sprang om många. Det var oväntat löpbara stigar på Kullaberg. Eftersom vi hade tur med vädret så var det inte så lerigt utan det gick bra att trycka på utför. Uppför kändes helt ok och jag hade mycket energi kvar i kroppen. Det var minst 2 backar jag fick gå i för att pulsen inte skulle sticka iväg. Men för det mesta kände jag mig rätt pigg och orkade trippa på bra.
Efter drygt en mil på kullen fick jag extra energi av att träffa Kalle på banan som kämpade på med sin sista mil av 100 miles. Strax efter jag sprang om honom kom jag ikapp en norska som sprang samma distans som mig. Jag var rätt osäker på min placering då det var svårt att hålla koll på vem som sprang vilken distans men tänkte att jag borde ligga 3:a eller 4:a. Norskan höll fortsatt bra fart så jag fick se till att inte bli allt för bekväm om jag ville behålla min position. Med cirka 5 km kvar var det en riktigt teknisk del nerför några klippor där jag var för trött och feg för att våga gasa på.
Den sista Tekniska delen av banan. Photo cred: Sportograf
Sista 2 km var platt löpning på väg så där vågade jag däremot gasa på lite mer samtidigt som jag kollade bakåt med jämna mellanrum. Om jag låg 3:a så ville jag verkligen inte förlora den placeringen så nära mål.
Jag höll ihop det och sprang i mål på 5 h och 15 min. Norskan kom 2 minuter bakom men det var tydligen 3 damer framför mig så det blev en 4:e plats. Den enda placeringen jag inte ville ha…skit också, haha.
Photo Cred: Kullamannen, Agence Zoom
Så nära en direktplats till OCC kändes riktigt surt. Men samtidigt kände jag att jag hade gjort ett riktigt bra lopp och fått ut det jag hade för dagen. Jag trodde det skulle ta minst 6 timmar att springa banan på 54 km, så jag är ändå supernöjd med att det gick så fort. En 4:e plats ger bara massa motivation till 2023! Det var helt enkelt 3 starkare damer på banan. Extra kul tycker jag det var att en triatlet vann. Det ger mig hopp om att en träningsbakgrund inom triathlon är bra grejer inför en trail-satsning. Nu blir det att sätta sig och fundera på vilka roliga lopp man ska ta sig an nästa år.
/over & out