Race Report Festival des Templiers 2022

Boffi Fifty är ett av flera lopp under Festival des Templiers som går i den lilla franska staden Millau. Jag valde just det loppet för det kändes som en lagom utmanade distans med 48 km och 2400 hm. Jag sprang mitt första ultralopp i våras, Molde7TopperUltra, som också var 48km. Annars har jag bara sprungit trail- och bergslopp som är 3-4 mil långa. En annan löpare beskrev banan dagen innan loppet som hälften lättsprungen och hälften tekniskt. En beskrivning som jag verkligen kan hålla med om. 

Race outfit:

Skor: Saucony Peregrine 12

Tights 2XU: AERO MID-RISE COMPRESSION 6

Energi: Maurten sportdryck*3 & 7 gels, 1 intend shot, 2 bars och lite godis

Loppet skulle starta klockan 8:00 på morgonen, precis när solen gick upp. Perfekt tid då man både slapp springa med pannlampa och så var den en skön temperatur på ca 15 grader. Prognosen för dagen var strålande sol och 20-25 grader så det var bara att passa på att njuta av den svalare temperaturen i början av dagen. Strax efter klockan 7 på morgonen transportjoggade jag de 2 km som jag hade till startområdet. Det blev en perfekt uppvärmning för att vakna till och känna på kroppen lite.

Jag stod rätt långt fram i starten med kanske 30-40 personer framför mig. Är det något jag har lärt mig med traillopp så är det viktigt att ta position innan vägarna går över till smala stigar och det blir svårt att springa om. Det var ca 2 km platt löpning på väg i början av loppet så det fanns gott om tid att ta en bra position. Jag öppnade rätt snabbt men ändå kontrollerat för att inte förlora någon position ut på stigarna. Jag hade en tydlig plan med loppet och det var att springa på puls för att inte råka köra för hårt i värmen och backarna.

Photo Cred: Festival des Templiers

Första halvan av loppet flöt på riktigt bra. Det var några saftiga klättringar där jag såg till att trippa på i lagom fart så inte pulsen stack iväg. Efter 15 km var det dags för den lättare delen av banan. 10 km relativt platta stigar och grusvägar var riktigt skönt efter många höjdmeter. Jag tror att alla asfaltsmaror jag sprungit förr gynnar mig fortsatt på lättlöpta sträckor av  traillopp. Några kilometer in på den här delen ropade en äldre herre bredvid banan ”quatre” och visade upp 4 fingrar. Det var första gången under hela loppet jag förstod vad någon sa till mig p.g.a. min dåliga franska 😂 (kan hyfsad spanska däremot☝️). Jag var alltså 4:e dam, skoj! Inför loppet kunde man se en ranking-lista på alla deltagare och där var jag rankad 5:a baserad på ett UTMB-index. Så jag hade ändå rimliga förhoppningar om en bra placering.

Min nutritionsplan var minst 60g kolhydrater/h (1 påse sportdryck & 1 gel från Maurten/h). Jag hade även med mig 2 bars och några godisbitar om jag skulle bli sugen på att tugga på något. Det skulle vara 3 vätskestopp på banan och den första skulle komma först efter 23 km och 1000 hm. Därför valde jag att ta med mig 3st softbottles istället för 2 som jag brukar ha och fylla på. Med tanke på det varma vädret så skulle jag förmodligen behöva mycket vätska. Ett beslut som jag verkligen inte ångrar då jag drack upp allt.

La Cresse, 13km in på banan, bild från live-videon

Efter 26 km var lekstugan över. Nu var det dags för riktigt tekniska stigar, gassande sol och 25 grader. Jag var beredd på att det skulle vara tekniska partier men hade inte räknat med att krypa mellan stenblock, klättra i rep och ta tag i träd utför för det var så brant 😅. Det gick inte fort för mig här men samtidigt så var det knappt någon som sprang om mig. De flesta började nog få det tufft drygt halvvägs in i loppet. Jag sprang ikapp några herrar lite då och då men damerna var det glest mellan.

Nästa vätskestopp skulle vara ca 37 km in på banan. 14 km efter det tidigare vätskestoppet där jag fyllde på 2 soft bottles, som jag trodde skulle räcka utan problem. Men de tekniska delarna efter vätskestoppet tog riktigt lång tid. Med 5 km kvar till vätskan hade jag bara några droppar kvar. En herre framför mig fick vätska av några som stod längst med banan. Jag trodde det var ett extra vattenstopp och frågade om jag kunde få vatten med. Men det var tydligen bara några som hejade så jag fick springa törstig vidare. Jag började må lite illa så nu fick jag inte i mig gels längre. Bars och godis var det sista jag ville tugga på när jag var så törstig. Det var bara att kämpa på några kilometer till vätskan där jag skulle kunna blanda ny sportdryck.

Väl framme vid vätskestationen så fyllde jag flaskorna fulla och drack en hel del vatten direkt. Livets dryck! Särskilt när man är så törstig ;) Jag överdrack nog lite för när jag började springa igen fick jag håll i några kilometer. Det var bara att plocka upp en vass sten (klassiskt knep mot håll) och hoppas på att det skulle släppa.

Med ca 10 km kvar av banan började de dyka upp allt fler löpare framför mig. Ett annat lopp som startade senare hade samma rutt som oss på slutet så nu fick man springa om allt fler. Det gav både en liten boost men var också lite segt när stigen var smal och det var svårt att springa om. Det blev också svårt att veta hur jag låg till bland damerna. Majoriteten höll mycket lägre fart i det andra loppet, då det förmodligen låg en bit bak i startfältet. Men det kunde lika gärna varit deltagare som kroknat från mitt lopp. Istället för att slösa energi på att fundera på placering så fokuserade jag på att göra mitt eget lopp genom att hålla bra fart och pulsen stabil.

När det var 5-6 km kvar var det dags för sista klättringen som jag hade för mig skulle vara en av de mindre. Det kanske det var men jäklar var tuff den var. Förmodligen för jag var så trött och solen stekte på rejält, men det var minst 100 hm mer än vad jag trodde och riktigt brant. Jag var sååå nära att behöva stanna och andas för det kändes så jobbigt när det var som brantast men jag bet ihop och power-hikade vidare som en riktig Quasimodo 😂. När det väl planade ut och banan skulle vända till utförslöpning sista 3 km så hörde jag några snabba steg bakom mig. Stigen var smal så jag gick åt sidan för att släppa förbi löparen. Det jag inte visste var att det var en dam som sprang samma lopp som mig. Skit också tänkte jag. Det gällde förmodligen 4-5:e platsen. Men hon var alldeles för snabb på den tekniska utförslöpningen för att jag skulle våga hänga på. Nu ville jag bara ta mig i mål hel.

500m från finish, bild från live-videon

Med 1 km kvar hörde jag äntligen speakern. Sista kilometern var lite mer lättlöpt så jag gasade på. I mål som 6:e dam på 6 h och 15 min. Slut som artist och kokt av solen. Men nöjd. Jag höll ihop det bra. Det finns utvecklingspotential på teknisk utförslöpning men annars så fick jag ut det jag hade för dagen.

Riktigt fin bana, bra arrangemang och så mysig stad! Hit skulle jag verkligen kunna tänka mig att åka igen och kanske testa ett av de andra loppen. Nu blir det några lätta löppass kommande dagar för att försöka behålla min formtoppning till Kullamannen Sibirien 54K.